Resan

Då var det äntligen dax!

Vi hade mot alla odds klarat av att packa färdigt redan dagen innan det var dags att åka. Vi hade vägt väskorna med Vagabonds handhållna bagagevåg och kommit fram till att vi höll oss en bra bit under marginalen på 30 kilo per person. Trots detta skulle det varit en omöjlig uppgift för mig att baxa runt 5 stora väskor, 3 handbagage, Isa och Rut på centralen, så nyheten att Emelies pappa erbjudit sig att skjutsa Emelie och därmed kunde ta packningen också var välkommen.

Camilla skjutsade oss upp till stationen. Efter långa kramar och vink genom fönstret (och flertalet blöta Rutpussar på fönstret) bar det av mot Stockholm. På centralen mötte farmor upp och vi åt en uppskattad pastalunch tillsammans.

Arlanda express kostade i vanlig ordning alldeles för mycket, men bekvämligheten är trots allt oslagbar, så det var bara att hosta upp. Emelie mötte upp i avgångshallen och eftersom vi checkat in på nätet så var det en lätt match att lämna av bagaget i baggage drop -kön. Visum och pass i preussisk ordning. Vi fick nya boardingkort, trots att vi hade egna utskrifter hemifrån och nedladdade versioner på mobilen. I säkerhetskontrollen var de hyggliga nog att vifta in oss på fast track då Rut hela tiden gick åt andra hållet och enbart under ljudliga protester lät sig skuffas in på rätt bana igen. Med gott om tid på andra sidan hann vi både hämta lite Sydafrikanska Rand på Forex och ta en överprisad Arlandaläsk innan det var dags att ta sig igenom passkontrollen in på F-flygeln. Sen naturligtvis ytterligare en pass- och boardingkortkontroll 75 meter senare för att få tillträde til gate F62. Sen var det inte förens i dörren till planet de ville titta på nåt igen, så där hann Emelie slappna av och stoppa ner boardingkortet i väskan. Som tur var hade det inte hunnit sila sig själv ner till botten.

Rut fick äran att ha fönsterplats då Isa inte ville, jag satte mig i mitten och Isa ut mot gången, med Emelie på andra sidan. Med fulladdade Ipads och offline-tillgång på de populäraste Netflix-serierna gick det ingen nöd på donnorna. Det blev inte mycket ätet av flygplansmaten, men man får ge Qatar en eloge för gott försök i alla fall. Rut slocknade utan knussel vid niosnåret och Isa höll sig vaken hela vägen till Doha. Där var det en snudd på perfekt mellanlandning – ingen dötid och inga stresshormonsutlösande köer. På andra flygningen fortsatte Rut sova, tillsynes obekymrad av sin egen nackvinkel. Isa hann få på sig sin Frost-nackkudde så det enda som avslöjade att hon somnat var att ögonlock och haka ramlat ner. Sen sov de i 7 timmar i streck och vaknade lagom till frukost som två välutvilade solrosor. Förutom att jag har svårt att sova på plan generellt stördes jag egentligen bara av att flygvärdinnorna försökte pracka på mig ett val av biff eller kyckling klockan två på natten, lite oklart vem som vill äta ett kraftigt mål flygplansmat vid den tiden på dygnet.

Cape Town International Airport. Till och med här, där även den bäste är ursäktad om hen hemfaller åt uppgivet gestikulerande och ljudligt frustande efter 23 timmar på resande fot betedde sig barnen som två små ljus. Efter 50 minuter i passkontrollskö sa Rut helt enkelt ”Hej, Hej” till kontrollanten när det väl blev vår tur. Det kanske underlättade, för expedieringen gick snabbt och smärtfritt. Inte ens tullen var intresserade av oss när vi passerade dem med alla våra väskor. Förresten har de slutat med tullformulär. Sammanlagt får man säga att det, trots den långa kön till passkontrollen, blivit klart smidigare att komma igenom formaliteterna.

I bekvämlighetens anda stod chauffören till vår förbeställda transport med en lapp i handen och väntade. Trafiken flöt på fram till där N1 och N2 går ihop vid Duncan Dock. Framme på adressen fick vi vår nyckel av receptionsvakten och kunde låsa upp lägenhetsdörren för första gången. Barnen hade tydligen gott om energi trots resan, för de sprang runt mellan alla rum och prövade hoppvänligheten i alla sängar, skrikandes glädjeskrik. Själv tog jag mitt ansvar för vattenbristen genom att istället för att kollapsa i duschen föll ner i soffan och drog den finvikta filten över huvudet.

Annonser

Ansökan

night-office-shirt-mail.jpg

Ansökningsprocessen kommer, även när allt flyter på som det ska, ställa till en del huvudbry för alla utom de mest välstrukturerade av oss. För egen del tog den upp stora delar av min tid och energi under lång tid och gick absolut ut över både övrigt arbete och socialt liv vissa stunder. Jag är dock säker på att om jag hade vetat innan vad jag nu vet efteråt så hade de värsta stunderna av ångest och panik kunnat undvikas. Därför känns det viktigt för mig att dela med mig av mina erfarenheter till alla er som är sugna på att åka. Hoppas att nedanstående kan vara till hjälp!

  1. Kontakta den klinik du vill göra din randning på

    Det första steget är att ta kontakt med rätt person på den klinik du vill göra din randning på. Gör detta i mycket god tid, minst ett år innan du tänkt resa, gärna två! Just nu tar akuten Khayelitsha emot ansökningar för 2019. I mitt fall kontaktade jag  professor Hennie Botha (mhbotha@sun.ac.za) på Gyn/Obs-kliniken på Tygerberg University Hospital och Mrs Christa Krige (cjk@sun.ac.za) på akutkliniken Khayelitsha District Hospital, men det ändras över tid, såklart. Du kan få hjälp via The Tygerberg International Office på Stellenbosch University att hitta rätt

    Om du inte vet vilket sjukhus eller klinik som skulle passa dig har The Tygerberg International Office ett informationsbrev där de beskriver de olika sjukhusen ur den internationelle randarens perspektiv.

  2. Kontakta The Tygerberg International OfficeStellenbosch University 

    Så fort du och kliniken bestämt specifika datum för när du ska börja, respektive sluta din randning kontaktar du den internationella koordinatorn på The Tygerberg International Office, för närvarande är det Zaibo Krieger (kriegerz@sun.ac.za). När de fått bekräftat från kliniken att du är välkommen dessa datum sköter de det mesta av ansökningsprocessen åt dig. Du får ett mail av dem med all information du behöver för att genomföra din del av pappersarbetet. Uppgiften är sedan bara att ta till dig den lite rörigt disponerade informationen och att lägga tillräckligt stor vikt vid samtliga detaljer gömda i textmassan.

  3. EPIC – Electronic Portfolio of International Credentials

    Det första du ska göra är att registrera dig hos Educational Commission for Foreign Medical Graduates i USA (för övrigt samma Amerikanska myndighet som sköter USMLE om du skulle vilja arbeta i USA någon gång). Detta eftersom flera andra länder, inklusive Sydafrika bestämt sig för att använda deras tjänster. Denna registrering görs via portalen EPIC.

    1. Skapa ett konto

      Anvisningar finns på EPIC. Läs dem i förväg eftersom du INTE kan spara en ofärdig ansökan för att fixa grejer du behöver! För närvarande behöver du:

      • På datorn:
        • Ett passfoto i .jpeg-format på <2MB
        • En kopia av passet i .jpeg-format <2MB
      • Till hands:
        • Examensbeviset
        • Läkarlegitimationen
        • Ett betalkort eftersom det kostar $125 att registrera sig och detta måste betalas i samband med att ansökan görs.
    2. Bekräfta din identitet

      Du får ett mail som bekräftar att ditt konto är klart inom 3 arbetsdagar. Då är det dags att bekräfta din identitet.

      • Du loggar då in på ditt konto och gåt till My Identity Documents. Under den fliken kommer du nu åt ditt EPIC Identification Form. Du laddar ner det som en PDF.
      • Gå till notarycam.com/ecfmg, läs igenom instruktionerna och boka en tid hos en Notarius Publicus på nätet.
      • Vid mötet behöver du logga in på en dator med en webbkamera, ha din PDF-kopia av ditt EPIC Identification Form på datorn, samt ha ditt fysiska pass till hands. 
    3. Ladda upp dokument

      När de accepterat att du är du kan du börja ladda upp dokument. Du behöver verifiera tre dokument via EPIC för randningar i Sydafrika: Final Medical Diploma (ditt examensbevis), Final Medical School Transcript (Ladok-uttrag eller motsvarande) och Licence to Practice Medicine (svensk läkarlegitimation). 

      • Final Medical Diploma & Final Medical School Transcript Allt måste vara på engelska, alternativt översättas av en auktoriserad översättare. Lättast är att använda den översättare de rekommenderar –  Straker Translations – det går snabbt över nätet.  Göteborgs Universitet har ett tresidigt examensbevis, med en framsida som ser ut som ett Final Medical Diploma, och två påföljande sidor med något som enligt mig borde kunna fungera som ett Final Medical School Transcript. Därför laddade jag upp sida 1 som Final Medical Diploma och sida 2-3 som Final Medical School Transcript. Det föll dock inte amerikanerna i smaken. Dessutom kunde jag inte ladda upp samma dokument som två olika saker, så jag var tvungen att skaffa ytterligare en lista över genomgångna kurser med annorlunda layout (valde ett Ladok-uttrag) för att få ett godkänt Final Medical School Transcript. Dessutom var alla tre sidor av examensbeviset tvungna att laddas upp för att det skulle godkännas som Final Medical Diploma. 
      • Licence to Practice Medicine – Trots att det finns en fotnot på engelska på våra läkarlegitimationer räcker det inte för amerikanarna. Du måste lämna in legitimationen för översättning hos en översättare som möter deras kvalifikationskriterier. Lättast är att använda den översättare de rekommenderar –  Straker Translations – det går snabbt över nätet.
      • Val av verifieringssätt – när dokumenten är uppladdade ska EPIC verifiera äktheten i dem genom att kontakta de olika institutionerna som utfärdat dem. Detta kan de göra via ett elektroniskt system – för de institutioner som valt att ansluta sig (Socialstyrelsen är ansluten medan  Göteborgs Universitet inte var det år 2017), genom att skicka dokumenten med DHL eller liknande (dyrt men mycket snabbt och säkert), eller genom att använda snigelpost. Valde jag snigelpost? Naturligtvis! Ledde det till en massa problem som gjorde att jag till slut ändå fick FedEx:a i slutändan? Självklart! Postgången gick dåligt både till och ifrån GU vid upprepade tillfällen. Slutsatsen är att: om du har tid, ta posten, absolut, men håll då koll på tiden och kontakta institutionen om det dröjer med verifieringen!
  4. Samla nödvändiga dokument som ska skickas till Sydafrika

    1. Registration as a post graduate at Stellenbosch University

      Ett enkelt formulär att fylla i. Tar några minuter.

    2. Registration at the Department of Health’s Foreign Work Force Management Programme

      Detta ordnar koordinatorn åt dig. Du måste dock fylla i deras ansöknings-formulär. Formuläret är inte primärt utformat för Supernumerary Registrars, så du kan ignorera den checklista som är bifogad och koncentrera dig på att fylla i rutorna på formuläret. Du måste också intyga att du inte avser att söka jobb under tiden du är i landet på ytterligare ett papper.

    3. Registration at the Health Professions Council of South Africa (HPCSA) – NOTARY PUBLIC

      HPCSA är Sydafrikas motsvarighet till Socialstyrelsen i det här sammanhanget och de kräver att du är registrerad hos dem för att du ska kunna arbeta under din randning. Koordinatorn sköter själva ansökan, men din insats här är lite mer krävande. Du behöver fylla i HPCSA:s Form 12. Detta papper är ett juridiskt dokument och du kan inte skriva otydligt, sudda, ändra eller Tip-Ex:a något. Punkt 7 på formuläret lämnas blank – du behöver inte fylla i detaljerade uppgifter om din AT-tjänsgöring, eller skicka med något bevis för att du gjort AT. Formuläret måste ha bevittnade signeringar av dig, samt två (2) kolleger. Därför ska du inte skriva under formuläret hemma, utan istället ta med det när du (och dina två kolleger) går till Notarius Publicus (se nedan). Det kan vara en klok idé att fylla i ett reservexemplar om något skulle gå snett under signeringsprocessen. Jag gjorde inte det, men både jag och kollegerna var stadiga på hand, så det gick bra.

    4. A brief Core Curriculum

      Ta bara med det nödvändigaste. Själv hade jag tre punkter;  Education (jag tog med läkarutbildningen, Medic-ALS, ATLS och APLS), Professional Appoint-ments (jag tog med mina anställningar som läkare) och Publications (min enda publikation fick också slinka med).

    5. A letter of sponsorship or proof of funds to cover tuition fees and accommodation

      Ett kontoutdrag från ditt lönekonto som visar in- och utsättningar under de sista 30 dagarna. Det går också bra med ett saldouttrag för ett sparkonto, om du har pengar står på ett sådant. Även ett brev från chefen där hen intygar att du får lön på si och så många kronor under din randning duger.

    6. Copy of Medical Degree – NOTARY PUBLIC

      Detta är även det ett dokument du behöver ta med dig till Notarius Publicus (se nedan). Om ditt universitet inte ger ut ett examensbevis på engelska behöver även en, av Notarius Publicus verifierad, kopia av översättningen bifogas. I Sydafrika accepteras inga examensbevis som inte har fullständigt namn, precis som det står i aktuellt pass, tryckt på diplomet. Det hjälper inte att det svenska personnumret finns med på alla officiella papper i Sverige. Göteborgs Universitet skriver bara för- och efternamn på sina examensbevis och jag behövde därför ta kontakt med examensenheten och få ett intyg från dem att Rasmus Strandmark var samma person som Rasmus Erik Strandmark. Samtliga som bytt namn på något sätt sedan examen behöver ett liknande intyg. Även kopian av det intyget tog jag till Notarius Publicus innan jag skickade det (om man vågar kan man förstås skicka originalet). Utöver detta måste du författa ett brev där du också intyga på heder och samvete att du är du. Detta måste ha en av Notarius Publicus bevittnad signatur, så ta med det dit och signera på plats (se nedan).

    7. Copy of registration from your local medical authority

      Din legitimation tillsammans med översättningen. Dessa behöver inte ha Notarius Publicus-stämplar.

    8. Copy of passport – NOTARY PUBLIC

      Kopian ska verifieras av Notarius Publicus (se nedan)

    9. Certificate of Good Standing/Status – i original.

      Detta beställs från Socialstyrelsen. Det gör du via telefon (när jag gjorde det var telefontiderna för sådana ärenden tisdagar och torsdagar 9-11). Det får inte beställas för tidigt, då det inte får vara äldre än 6 månader gammalt när ansökan behandlas. MEN Socialstyrelsen ändrar handläggningstid från ett par till odefinierat många veckor utan bekymmer, så vänta inte till sista stund heller.

  5. Sammanställ och skicka

    Scanna samtliga dokument och skapa en (1) PDF av det. Maila denna till koordinatorn som dubbelkollar att alla dokument är med och ser ut att möta kvalitetskraven. Om det ser okej ut skickar du samtliga dokument med DHL. Återigen – du kan använda vanliga posten, men i det här fallet avråder jag starkt från sådana äventyrligheter.

  6. På plats

    När du kommer ner bestämmer du en tid med koordinatorn när du kan åka dit och göra den sista delen av registreringen på plats. Till det behöver du ditt pass (innehåller ditt visum) och ett bevis på att du har reseförsäkring under hela perioden du är i Sydafrika. Om du ansökt om visum för vistelse > 90 dagar har du redan ett sådant, men annars kan det vara en bra idé att be försäkringsbolaget (det bolag din arbetsgivare har sin tjänstereseförsäkring hos) om ett intyg, på engelska, där ditt namn, samt datum för start- och slutdatum för din resa framgår. Eventuellt godtar universitetet ett vanligt servicekort (duger inte till visumansökan).


notarius-publicus-ncd9wnpg7qghnm2pyd18jz9c0e6j5vl5vzqje52izw

NOTARIUS PUBLICUS

Notarius Publicus utses av länstyrelsen. Googla så hittar du lätt en lista på betrodda. Välj en och boka tid. Till din bokade tid hos Notarius Publicus behöver du ha:

  1. Ditt pass, samt kopia.
  2. Ditt Form 12, samt två (2) kolleger som är villiga att intyga under ed att du är: ”[a] fit and proper person to be registered as a Medical Practitioner”.
  3. Ditt examensbevis och din eventuella översättning av examensbeviset till engelska, samt kopia av detta/dessa.
  4. Vid behov: Ditt brev där du intygar att både personen med namn såsom i ditt pass och personen med namn såsom på ditt examensbevis, är du. Bilden nedan är det jag skrev:       img_4374
  5. Vid behov: Ett intyg från ditt Universitet att personen med namn såsom i ditt pass och personen med namn såsom på ditt examensbevis, verkligen är samma person, samt kopia (Du kan också skicka originalet och då behöver det inte vara stämplat).

Rand-money-600x300

KOSTNADER

Allt det här kostar ju förstås. På min klinik behövde jag aldrig argumentera för att få genomföra en utlandsrandning – vi har det i vårt ST-kontrakt. För er som eventuellt måste det kan det vara bra att veta hur mycket kalaset kostar. Varje placering kommer kosta olika mycket beroende på var och hur länge man tänkt sig. Dessutom ändras priserna för olika delar hela tiden. Såhär ser det ut i skrivande stund, februari 2018:

  • Registreringsavgift EPIC  –  $125
  • Översättning  –  från ca 500 SEK (beroende på mängd text)
  • Verifiering av 3 dokument  –  3 x $80
  • Kurir EPIC -> utfärdande institution  –  3 x $30 (valfritt)
  • Kurir utfärdande institution -> EPIC  –  ca 500-700 SEK/institution (valfritt)
  • Notarius Publicus  –  ca 500-1500 SEK
  • En runda öl för två snälla kolleger  –  ca 200 SEK (valfritt?)
  • Passfoto  –  ca 100 SEK
  • Kurir Sverige -> Sydafrika  –  ca 500 SEK
  • Visum avgift  –  301 SEK (om vistelse > 90 dagar)
  • Resa  –  från ca 6500 SEK
  • Registreringsavgift Stellenbosch University  –  R7695
  • Avgift placering akuten Khayelitsha 3 mån.  –  R9100
  • Avgift placering gyn/obs Tygerberg 2 mån.  –  De avstod från att ta ut avgift

För mig blev alla olika kostnader i samband med ansökan, samt resan t/r ca 25 000:- Det måste ändå betraktas som en överkomlig kostnad för kliniken, med tanke på vad man får för pengarna.

För egen del blev övriga kostnader som jag stod för själv betydligt högre, uppåt det fyrdubbla. Det berodde naturligtvis på att jag valde att ta med min familj och stanna en längre period. Kostanden för dubbelt boende kunde vi få ner, då vi hittade en hyresgäst till vårt hus i Sverige, men att hyra lägenhet i ett av Kapstadens bättre kvarter är förstås inte gratis. Till det kom reskostnader för familjen och skolavgiften som två stora poster. Bil är ett måste, men kan man stå ut med att åka runt i en extremt välbegagnad Mazda 323 klarar man sig med några tusen i månaden.

Så om du inte lyckas förhandla dig till bättre villkor än jag, så bär obligatoriska poster ser ut ungefär såhär:

  • Boende från 10 000:- i månaden om du vill ha rimligt läge.
  • Bil från 2 600:- i månaden för en rejält begagnad skönhet.
  • Skola från ca 2 000:- i månaden och barn.