Resan

Då var det äntligen dax!

Vi hade mot alla odds klarat av att packa färdigt redan dagen innan det var dags att åka. Vi hade vägt väskorna med Vagabonds handhållna bagagevåg och kommit fram till att vi höll oss en bra bit under marginalen på 30 kilo per person. Trots detta skulle det varit en omöjlig uppgift för mig att baxa runt 5 stora väskor, 3 handbagage, Isa och Rut på centralen, så nyheten att Emelies pappa erbjudit sig att skjutsa Emelie och därmed kunde ta packningen också var välkommen.

Camilla skjutsade oss upp till stationen. Efter långa kramar och vink genom fönstret (och flertalet blöta Rutpussar på fönstret) bar det av mot Stockholm. På centralen mötte farmor upp och vi åt en uppskattad pastalunch tillsammans.

Arlanda express kostade i vanlig ordning alldeles för mycket, men bekvämligheten är trots allt oslagbar, så det var bara att hosta upp. Emelie mötte upp i avgångshallen och eftersom vi checkat in på nätet så var det en lätt match att lämna av bagaget i baggage drop -kön. Visum och pass i preussisk ordning. Vi fick nya boardingkort, trots att vi hade egna utskrifter hemifrån och nedladdade versioner på mobilen. I säkerhetskontrollen var de hyggliga nog att vifta in oss på fast track då Rut hela tiden gick åt andra hållet och enbart under ljudliga protester lät sig skuffas in på rätt bana igen. Med gott om tid på andra sidan hann vi både hämta lite Sydafrikanska Rand på Forex och ta en överprisad Arlandaläsk innan det var dags att ta sig igenom passkontrollen in på F-flygeln. Sen naturligtvis ytterligare en pass- och boardingkortkontroll 75 meter senare för att få tillträde til gate F62. Sen var det inte förens i dörren till planet de ville titta på nåt igen, så där hann Emelie slappna av och stoppa ner boardingkortet i väskan. Som tur var hade det inte hunnit sila sig själv ner till botten.

Rut fick äran att ha fönsterplats då Isa inte ville, jag satte mig i mitten och Isa ut mot gången, med Emelie på andra sidan. Med fulladdade Ipads och offline-tillgång på de populäraste Netflix-serierna gick det ingen nöd på donnorna. Det blev inte mycket ätet av flygplansmaten, men man får ge Qatar en eloge för gott försök i alla fall. Rut slocknade utan knussel vid niosnåret och Isa höll sig vaken hela vägen till Doha. Där var det en snudd på perfekt mellanlandning – ingen dötid och inga stresshormonsutlösande köer. På andra flygningen fortsatte Rut sova, tillsynes obekymrad av sin egen nackvinkel. Isa hann få på sig sin Frost-nackkudde så det enda som avslöjade att hon somnat var att ögonlock och haka ramlat ner. Sen sov de i 7 timmar i streck och vaknade lagom till frukost som två välutvilade solrosor. Förutom att jag har svårt att sova på plan generellt stördes jag egentligen bara av att flygvärdinnorna försökte pracka på mig ett val av biff eller kyckling klockan två på natten, lite oklart vem som vill äta ett kraftigt mål flygplansmat vid den tiden på dygnet.

Cape Town International Airport. Till och med här, där även den bäste är ursäktad om hen hemfaller åt uppgivet gestikulerande och ljudligt frustande efter 23 timmar på resande fot betedde sig barnen som två små ljus. Efter 50 minuter i passkontrollskö sa Rut helt enkelt ”Hej, Hej” till kontrollanten när det väl blev vår tur. Det kanske underlättade, för expedieringen gick snabbt och smärtfritt. Inte ens tullen var intresserade av oss när vi passerade dem med alla våra väskor. Förresten har de slutat med tullformulär. Sammanlagt får man säga att det, trots den långa kön till passkontrollen, blivit klart smidigare att komma igenom formaliteterna.

I bekvämlighetens anda stod chauffören till vår förbeställda transport med en lapp i handen och väntade. Trafiken flöt på fram till där N1 och N2 går ihop vid Duncan Dock. Framme på adressen fick vi vår nyckel av receptionsvakten och kunde låsa upp lägenhetsdörren för första gången. Barnen hade tydligen gott om energi trots resan, för de sprang runt mellan alla rum och prövade hoppvänligheten i alla sängar, skrikandes glädjeskrik. Själv tog jag mitt ansvar för vattenbristen genom att istället för att kollapsa i duschen föll ner i soffan och drog den finvikta filten över huvudet.